Yup, nu har hemlängtan slagit ner på mig än en gång. Har gått lite upp och ner de senaste två veckorna, men vad kan jag säga: det är en del av dealen och jag visste att det skulle komma någon gång. Skillnaden är att jag är van med hemlängtan från skidläger och annat men det är skillnad att veta att jag då var i norra Sverige och skulle komma hem en vecka senare än som nu, att jag är på andra sidan jorden och kommer hem igen om åtta månader. På tal om månader, imorgon har jag varit här i två månader, på sätt och vis flyger tiden förbi, samtidigt känns det som om jag varit här i en evighet. Jag citerar min grymma STS-ledare, Salik, som var en av ledarna som var med oss alla i New York när vi först landade här i USA: "I try look at homesickness as something positive; it makes you appreciate what you have at home". Jag blev väldigt inspirerad av de orden, aldrig tidigare har jag hört någon säga att hemlängtan är positivt. Anyway, jag kämpar på och oftast känns det bra. Tänkte avsluta med en bild som jag hittade på tumblr som fick mig att le :)