Efter en lång flygresa, som inte alls kändes lång, landade jag helt plötsligt i Köpenhamn. Flyget från New York till London va försenat så när vi kom av flyget fick jag och två av tjejerna som skulle med samma flyg "express passes" så vi skulle slippa stå i kö. Vi sprang som galningar och kom igenom security och allt och hann tillslut med planet. Under den sista halvtimmen kan jag inte ens nämna hur många gånger vi sa "girls, we did it", "omg, we're going home", "can you guys believe it's been 11 months" och allt annat vi sa. Vi skålade i vart fall precis innan landning. När vi kom ut fick vi reda på att bagaget inte kommit med flyget då förbindelsen i London blev så stressig. Så vi sa hejdå till varandra och sen gick vi ut genom dörrarna där vi möttes av familj och vänner. Mamma, pappa och Sally mötte mig. De hade ballonger, blommor, choklad, en svensk flagga och en skylt. Så himla snällt och gulligt. Mamma och pappa hade jag ju träffat bara tre veckor innan, men Sally hade jag inte sett på ett helt år och det va bara så härligt att krama om henne, prata och ja, allt.