Åh vad tiden flyger förbi (känns som att jag sagt det de senaste fem/sex veckorna typ) men nu är det bara en vecka tills jag får krama om min kära familj. Känns helt sjukt att de ska komma hit. Detta är ju min värld som jag ska visa dem. Min värdfamilj, min skola, mina vänner, min lilla ort. Nu babblar jag bara...

 

Nästa helg tar jag studenten, sen är det Chicago i ett par dagar som gäller innan jag slutligen åker iväg på Coast-to-coast i tre veckor. Så ja, om bara fem veckor är jag hemma bland alla svennar igen och då är det tillbaka till mina gamla vanliga rutiner som gäller. Och så måste jag lära mig svensk grammatik igen ju. Både vänner och familj har nämnt att den är lite off ibland när jag pratar med dem :)