Detta blir mitt sista inlägg här på bloggen. Som rubriken säger så har jag nu varit hemma i exakt två månader och jag tänkte kort berätta lite om hur det känns att komma hem från ett utbytesår.

 

Det har känts både roligt, skönt, ledsamt och framförallt väldigt väldigt konstigt att komma hem igen. Det har varit mycket svårare än jag väntade mig, samtidigt som det är roligt att se alla igen. Tiden har stått stilla och alla finns kvar här, samtidigt är allt annorlunda. Jag har växt så mycket som person och de första veckorna hemma kände jag mig lite bortvirrad bland all svenskhet. I USA byggde jag upp ett liv som man nu bara sagt hejdå till typ. Vet ju inte när/om jag kommer se alla igen.

 

Mitt rum här i Sverige är i vart fall fyllt med minnen från mitt år; bilder, min gigantiska Wisconsinfilt, mitt high school diploma, min tassel och så har jag satt upp flaggan som värdfamiljen och alla kompisar skrev på.

 

 

Även om det är tufft att komma hem så är jag bara så glad och tacksam för att jag fick uppleva detta året och att jag hade det så bra med underbara vänner, en fantastisk värdfamilj och minnen för livet.