Detta blir mitt sista inlägg här på bloggen. Som rubriken säger så har jag nu varit hemma i exakt två månader och jag tänkte kort berätta lite om hur det känns att komma hem från ett utbytesår.

 

Det har känts både roligt, skönt, ledsamt och framförallt väldigt väldigt konstigt att komma hem igen. Det har varit mycket svårare än jag väntade mig, samtidigt som det är roligt att se alla igen. Tiden har stått stilla och alla finns kvar här, samtidigt är allt annorlunda. Jag har växt så mycket som person och de första veckorna hemma kände jag mig lite bortvirrad bland all svenskhet. I USA byggde jag upp ett liv som man nu bara sagt hejdå till typ. Vet ju inte när/om jag kommer se alla igen.

 

Mitt rum här i Sverige är i vart fall fyllt med minnen från mitt år; bilder, min gigantiska Wisconsinfilt, mitt high school diploma, min tassel och så har jag satt upp flaggan som värdfamiljen och alla kompisar skrev på.

 

 

Även om det är tufft att komma hem så är jag bara så glad och tacksam för att jag fick uppleva detta året och att jag hade det så bra med underbara vänner, en fantastisk värdfamilj och minnen för livet.

 

För er som strax ska åka iväg, eller kanske redan har åkt iväg så tänkte jad dela med mig av lite tips som jag hopaps kan hjälpa er oavsett vart ni befinner er.

 

Sätt upp korttidsmål, speciellt när det kanske inte är så mycket som händer. I februari hände typ inget för mig tex. Skidåkningen slutade, det va kallt och mörkt och ja, inga skoldanser osv. Så jag satte upp små mål som film med en kompis på helgen, fredagens basketmatch osv.

 

 

 

Om någon frågar om du vill hänga med någonstans, säg ja. Om du blir bjuden på någon ny, konstig mat, tacka ja. Om någon frågar om du vill göra ett arbete med dem i skolan, säg ja. Om du inte alls vill gå på någon skoldans, gå ändå. Det va de små grejerna, så som bilturerna med kompisarna när vi skulle shoppa, som än idag är några av de bästa minnena från hela mitt år. Säg ja till allt. Ibland kanske maten ser skitäcklig ut, men då kan du säga att du provat det. Eller så kanske du har hemlängtan och hellre stannar hemma en fredagkväll, gör inte det, häng med kompisarna. Du vet aldrig om det blir skitskoj. Ibland kommer det säkert vara tråkigt, men då vet du att du inte missade något i vart fall. Ta chansen!!

 

Om du har problem med något; värdfamiljen, kompisar, hemlängtan etc. BERÄTTA FÖR NÅGON. Håll det inte för dig själv. Och berätta inte bara för familjen och kompisarna i Sverige, berätta för någon i USA. Om du inte kan vända dig till värdfamiljen, vänd dig till din local coordinator. Om det inte fungerar, prata med någon på skolan, eller med andra utbyteselever. Men för guds skull, håll det inte för dig själv.

 

Gör en Wall of Hope där du sätter upp citat, power thoughts och liknande som du kan titta på när du har det lite jobbigt. Om du inte vill att någon ska se det, gör det på insidan av din garderobsdörr eller liknande. Jag hade en skolåda där jag samlade alla brev jag fick hemifrån och där jag hade en bok jag fått av mina kompisar som jag kunde läsa i när jag kände för det. Jag tror fortfarande inte någon visste att jag hade den, och jag försökte inte ens gömma den. Men ibland, när jag hade hemlängtan tex, va den rätt jäkla skön att plocka fram och läsa ur.

Håll kontakten med dina vänner i Sverige. Inte så att du skriver varje dag, då blir det bara jobbigt. Men kontakta dem en gång i månaden eller kanske en gång varannan månad, beroende på hur nära de är. Men va medveten om att det till stor del är ditt ansvar att hålla kontakten med dina vänner. Det är lätt att förlora många av dem, och det är inte så skoj när man kommer hem sen. Det tar inte mer än fem minuter att skriva ett litet meddelande (tex god jul) till ett gäng kompisar lite då och då. Du kommer tacka dig själv när du kommer hem.

GÅ MED I NÅGON SPORT ELLER AKTIVITET!!!! Det måste vara ett av de bästa tipsen jag har. Gå med i någon sport, eller om du hatar att idrotta, gå med i någon aktivitet. Jag va med i tennis, skidor, yearbook, exchange club och german club. Och gå inte bara med i dem, va aktiv också. Jag va aktiv i de tre första (är du med i en sport måste du vara aktiv) och jag fick några av mina härligaste minnen samt vänner därifrån. Fy fan vad jag hade roligt under tennissäsongen säger jag bara!!!

 

Välj roliga kurser, kanske någon som du inte kan ta hemma. Välj inte den svåraste matten bara för att du tror det blir enklare när du kommer hem och tar matte i Sverige sen. Njut av ditt år och faktumet att du inte behöver sitta hemma och plugga på helgerna. Jag tog till exempel child guidance, då jag mer eller mindre hade ett dagis och tog hand om treåringar. Det finns ju bara inte i Sverige, och det är jätteroligt att kunna säga att jag har provat på en sån kurs.

8. Många "ytliga" kompisar 

Detta låter kanske lite fel, men skaffa många ytliga kompisar. Och då menar jag inte falska kompisar. Om du kan så är det självklart roligt att få någon/ra riktigt bra kompis(ar), men försök att få så många "okej" kompisar som möjligt om du förstår vad jag menar. Kompisar som du kan ringa på helgerna och se om de vill hitta på något. För det är inte alltid den bästa kompisen kan, och ibland kommer du ha de stunder då du känner att du bara måste ut ur huset.

 

Du åkte för att prova på något nytt, och då är det din uppgift att ta vara på det nya. Värdfamiljen kanske inte fungerar alls som din svenska familj, men då ska du anpassa dig. Självklart finns det gränser, men det är mycket möjligt att du får en kulturchock, och det är okej, men ta vara på den nya kulturen.

 

Gör en lista med de grejer du verkligen vill göra under ditt år. Jag hade tex. homecoming, American prom, graduation, football games och thanksgiving på min lista. Och försök sen att göra så mycket som möjligt av dem grejerna. Jag har också haft en bucket list sen flera år tillbaka, med nästan 200 saker på den, och jag fick 15 av dem grejerna gjorda i USA; allt från plugga utomlands, besöka The Grand Canyon och gå på prom, till att göra välgörenhetsarbete och hålla tal inför en stor publik.

 

Amerikaner är galna ibland, så va inte rädd för att skämma ut dig. I skolan under spirit week tex. hade vi comfy day så jag kom i svarta tights och en hoddie. Amerikanarna kom i pyjamas och morgontofflor... Du behöver inte vara rädd för att skämma ut dig.

 

Va dig själv från början. Du är asgrym som dragit iväg ett helt år, och va stolt över det samt vem du är. Du kommer få kompisar, även om det kanske tar lite tid. Men va också beredd på att de inte alltid kommer till dig. Om dina lunchkompisar pratar om att gå på bio, fråga om du får följa med osv. Va inte blyg!

 

Om du inte åkt än, ta med massa djungelvrål. Folks reaktioner när de smakar på det är obeskrivliga. Ge inte bara till värdfamiljen, utan till kompisar och kanske även lärare eller din coach :)

Detta har du säkert hört alltför många gånger. Men ditt år blir verkligen vad du gör det till. När jag hade problem med min första värdfamilj så låste jag inte in mig på rummet, utan jag ringde kompisarna och frågade om de ville käka lunch eller något. Och helt ärligt va det välidgt få som noterade att jag inte trivdes så bra. Ta vara på chansen du fått. Du är för fan i USA (eller något annat land) som en utbyteselev!! Hur coolt är inte det på en skala på 1-10!! NJUUUT!!!

 

Och till er som läst hela vägen ner, bra jobbat! Ni förtjänar ett eloge för det!!

Efter en lång flygresa, som inte alls kändes lång, landade jag helt plötsligt i Köpenhamn. Flyget från New York till London va försenat så när vi kom av flyget fick jag och två av tjejerna som skulle med samma flyg "express passes" så vi skulle slippa stå i kö. Vi sprang som galningar och kom igenom security och allt och hann tillslut med planet. Under den sista halvtimmen kan jag inte ens nämna hur många gånger vi sa "girls, we did it", "omg, we're going home", "can you guys believe it's been 11 months" och allt annat vi sa. Vi skålade i vart fall precis innan landning. När vi kom ut fick vi reda på att bagaget inte kommit med flyget då förbindelsen i London blev så stressig. Så vi sa hejdå till varandra och sen gick vi ut genom dörrarna där vi möttes av familj och vänner. Mamma, pappa och Sally mötte mig. De hade ballonger, blommor, choklad, en svensk flagga och en skylt. Så himla snällt och gulligt. Mamma och pappa hade jag ju träffat bara tre veckor innan, men Sally hade jag inte sett på ett helt år och det va bara så härligt att krama om henne, prata och ja, allt.

 

 

Så kom vi äntligen fram till resans slutdestination, New York. Här hade vi en kväll, en heldag samt en förmiddag innan det va dags att flyga hem. Eftersom jag va i New York och gjorde massa sightseeing i början av mitt utbytesår så blev det mest shopping för mig och de andra tjejerna som va på samma läger som jag va på då. Men jag gick och såg Lejonkungen på Broadway med två tjejer. SÅ JÄKLAR BRA VA DEN!!! Vi gick även och tittade på the 9/11 memorial. Det va så sorgligt. Trots att vi va på Manhattan så va det helt knäpptyst där. Inte en enda person som va där snackade. Så fint, men tragiskt.

 

Näst sista stoppet på denna treveckorsresa blev inget annat än Washington DC, USAs huvudstad. Här spenderade vi två nätter, även de i tält. Vi såg olika minnesmonument; första och andra världskriget, Vietnamkriget och så. Såg Vita Huset så klart och även the Capitol building samt Lincoln memorial. Riktigt roligt att ha besökt USAs huvudstad!

 

4th of July!!! Såå glad att jag fick uppleva detta i USA. Det va verkligen något jag hade sett fram emot så sjukt mycket och jag blev inte besviken. Vi hade gjort egna tie dye tröjor i USAs färger. Vi drog till en park där massvis med folk sålde grejer, vi fick ansiktsmålningar (vi och alla <10 år...) och på kvällen va det fyrverkerier. Mindre roligt va att vi hittade 11 spindlar denna kväll, vilket inte va alls roligt för lilla mig som har spindelfobi! När vi stod i badrummet och gjorde oss i ordning så diskuterade vi spindlarna, och så hör vi plötsligt en dam från en av toaletterna som ba "spiders are the least you should be worried about. We found a 4ft (ca 1,3 meter) snake at our camp site yeasterday". Jag ville typ slå till henne!!! Blev så irriterad. Vågade typ inte sova den natten.

 

Väl utvilade efter två hotellnätter i New Orleans åkte vi norrut till Tennessee. Första stoppet blev Memphis, där ingen annan än Elvis Presley kommer från. Vi badade först lite i poolen, lagade en god middag och sen hade ledarna en överraskning; vi blev hämtade av en rosa limo som tog oss till en Elvis-restaurang där vi åt efterrätt och tittade på en liten kille som hade något Elvis framträdande. Så sjukt gullig va han!

 

 

Sen bar det av till The Big Easy, nämligen New Orleans. Vi kom fram på eftermiddagen och hade några timmar på oss att gå runt i staden. Detta blev första natten på hotell efter över en veckas camping. Aldrig har jag uppskattat en säng så mycket säger jag bara. Vi spenderade två nätter här och hade därmed en heldag då vi kunde göra vad vi ville. Så vi gick runt lite i staden samt shoppade en del.

 

Vidare åkte vi till Austin, Texas huvudstad. Austin bjöd på en härlig BBQ middag där ett helt baseball team med redigt snygga killar också åt :)

 

Vidare bar det av till Louisiana. Det blev en lång dag i bilen, sju timmar. Vi kom fram relativt tidigt och hade för första gången en lugn eftermiddag då inget va planerat. Jag passade på att träna och sen begav jag mig till polen tillsammans med de andra.

 

Dagen därpå åkte vi på en swamp tour där vi fick se alligatorer samt vildsvin. Alligatorerna mateades med korv, vilket såg så roligt ut.

 

Vi fortsatte vår resa, denna gången reste vi mot Santa Fe. Det blev en lång dag i bilen och tidig läggdags (22.30). Jag sov dock riktigt dåligt. Det va sjukt blåsigt och jag trodde först vi hade en orm i tältet. Så här långt på resan hade vi i vart fall besökt sex delstater.

 

Nästa dag besökte vi the Carlsbad Caverns vilket är grottor som är otroligt avckra men sjukt svåra att fånga på bild. Där fanns fladdermöss som kom ut vid speciella tidpunkter, dock inte n'r vi var där. Campingen denna kväll va enkelt sagt den värsta på hela resan. Det va draperier istället för dörrar till toaletterna, i handfaten låg a 20 döda insekter, i duschen kom en gigantisk skalbagge som (som tur va) Anne dödade. Hon smällde till den med en sko, men jag kan säga att ingen gick in i den duschen resten av den kvällen. Hela badrummet va bara vidrigt.

 

 

Nästa dag spenderade vi nio timmar i bilen, den längsta bilfärden på resan. Vi kom fram till San Antonio där vi gick längs floden som löper genom staden. Det va helt sjukt varmt där, och sån luftfuktighet.

 

Dagen efter va det Six Flags som gällde. Vi började med att åka berg- och dalbanor och sen gick vi till vattenparken efter några timmar. Vi åkte två av de bästa berg- och dalbanorna som jag någonsin åkt, en av dem gick baklänges. Några kompisar som stod och kollade sa att min ansiktsuttryck när den körde iväg va helt oslagbart :) De skrattade så sjukt mycket.

 

Samma dag drog vi vidare till Monument Valley vilken är en Navajo Tribal Park. Vi åkte på en jeep tour och fick höra massa historier och sånt. De va helt fantastiska vyer där.

 

Så kom vi äntligen fram till the Grand Canyon. I bilen så hade vi alla dekorerat vars en liten papperspåse som vi skulle sätta över vårt huvud när vi kom fram. Sen ställde vi alla oss på ett led och höll i den framför oss, och så ledde ledaren oss fram till utsiktsplatsen där vi fick ta av oss påsarna och se utsikten. Det va riktigt häftigt att se allt på en gång, och inte successivt se mer och mer.

 

Vi fortsatte sen till Las Vegas där vi bara spenderade en kväll. Vi började med middag och sen en tur i limon. Åkte runt till olka "kända" ställen och tog massa bilder och sånt.

 

Coast to coast resan började i Los Angeles där vi hade tid till sight seeing, shopping samt ett besök på Universal Studios.

 

På onsdag eftermiddag kom famljen och jag tillbaka från Chicago. Vi hade middag med min värdfamilj och hade en mysig sista kväll. Jag måste dock säga att jag hade så svårt att ha roligt för jag satt bara och tänkte på att jag skulle åka dagen därpå. Trodde att jag skulle ha roligt och "enjoy" min sista kväll, men inte riktigt.

Gav i vart fall min värdfamilj en fotoram med tre bilder från året och ett citat ang. familj som jag tyckte passade in på oss.

 

Morgonen därpå åkte vi till flygplatsen och där visade det sig att flyget va försenat så de sa att det va bättre om vi körde till Chicago (två timmar bort) för att annars skulle jag inte hinna min anslutning där. Och eftersom min svenska familj ändå skulle ner till Chicago så körde de mig. Så jag sa hejdå till min värdfamilj på flygplatsen i Milwaukee och sen körde svennarna mig till Chicago. Väl där sa jag hejdå till dem och sen bar det av på coast to coast resan.